Search billions of records on Ancestry.com
   

home

SWEDISH BAPTIST* CHURCH OF MERIDEN


The Church is now Mount Hebron Baptist Church

Booklet Cover

Return to top


TITLE PAGE






Unfortunately, scanning the pages does not produce a readable text. Therefore, I am including an image of the original, just click on the green links, and a typed transcript. I hope I don't produce typos of the Swedish, I language I do not know!


Page1: Forward

Förord Följande korta historik öfver Första Svenska Baptistförsamlingens i Meriden, Conn., 20-åriga verksamhet utsändes harmed. Kommitteen, som har ombesörgt dess utgifvande, har sökt att opartiskt och på bästa möjliga sätt utjöra sitt af församlingen erhällna uppdrag. Det oaktadt anticiperar den, att fel möjliga insmugit sig, för hvilka den beder läsaren om benäget öfverseende.

Vi hoppas isynnerhet, att detta lilla häfte må blifva den församling, hvars historia I sammandrag det innehåller, till stor glädje och mycken uppmuntran, visande nu lefvande medlemmar huru underligen Gud ledt dem i 20 år, och blifvande släkten, som komma, till ett kärt minne.

Return to top



Page3

Den första andliga verksamheten bland de få landsmännen I Meriden Conn., I början af 1880-talet, bedrefs af svenska metodister. Den första troende och döpt af vår nation var Ida Malm, numera tillhörande amerikanska baptistförsamlingen I Rockville, Conn. Hon ankom hit från Sverige 1881 och blef omvänd och döpt iThe Main Street Baptist Church 1884.Därefter återvände hon på ett längre besök till fäderneslandet. Samma år kom Anna Anderson, en troende och döpt syster från Wingåket, Södermanland, hit till staden. Hon besökte swenska metodisternas möten, som höllos på “Y.M.C.A. Hall” samt äfven i amerikanska metodisktkyran. I New Britian, där svensk baptistförsam ign bildats 1883, hade vännerna fått kännedom om, att här fanns en trossyster och sände en broder att uppsöka henne. I Augusti 1884 började pastor T. Clafford att besöka Meriden med evangelii predikan en gang I veckan. Det första motet hölls hos vännerna Bernhard Svenson på Lewis Avenue. Guds Ande var förnimbart närvarabde vid dessa möten och flera lämnade sina hjärtan åt Gud och döptes i New Britian af pastor Clafford.Efter hand hitflyttade flera trossyskon och år 1886 började dessa tillika med de på platsen förutvarande troende och döpta att hålla affärsmöten och kalla sig församling. De tillhörde svenska baptistförsamlingen i New Britian från hvilken de, 19 till antalet, i November 1886 uttogo sina betyg och inlämnde dessa i Main street baptistkyrkan, i hvilken de stood som en svensk gren. Detta var början till Första Svenska Baptist i Meriden, den äldsta svenska församlingen i staden. Metodisternas mten upphörde, ty de flesta af dess besökare kommo till insikt om bibelns lära angående de troendes dop och slöto sig till baptisterna. Lutheranerna började sin verksamhet på 1890-talent; och de fria eller svenska kongregationalisterna utgöra den yngsta församlingen.


Return to top



Page4

Den 16 Februari 1887 samlades 19 personer i väsfra flygeln af Main Street baptistkyrkan i afsikt att förena sig till en svensh nytestamentlig församling. Dessa 19 personer – voro Bernhard Svenson med fru, Oscar Peterson, Ida Malm, Anna Malm, Andrew Bergh med fru, G.A. Lundholm, S.M. Svenson, Anton Johnson, Anna B. Anderson, Hanna Anderderson (nu fru Chas. Bolinder) fru Henry Herman, Ada Ström, fru Berndt Hanson, fru John E. Svendon, Kinstina Anderson, Kristina Erikson och Louise Moberg. Förhandlingarna leddes af pastor Olof Lind från New York. Ingen sekreterare valdes vid organizationen, hvadan protokoll saknas. Till diakon valdes Bernard Svenson sekreterare Oscar Peterson, kassör fru B Svenson och diakonissa Louise Moberg.

De första medlemmarna

Af de 19, som bilade församlingen, finnas nu inom demsamma efter 20 år endast 6 kvar. Dessa äro Anna B. Anderson, som med trohet och nit arbetat i ungdomsoch syföreningen samt varit och är en pelare i församlingen fru Chas. Bolinder, fru John E. Svenson, Andrew Bergh med fru och fru Berndt Hamson. I samband med dessa kunna vi ej underläta att här nämna vår kära syster Maria Berg. Hon blef omvänd och döpt i Hammarby sjö vid Stockholm den 15 Augusti 1863 af missionär Aug. Thieman och har under all dess år troget hållit sig till Herren och förnummit hans bevarande nåd. Hon ankom till detta land den 15 Oktober 1881 och hit till Meriden i Juli månad 1887. Under sin krafts dagar har hon efter sina omständigheter gjort stora uppoffringar för Herrns sak och genom Herrens nåd har hon de sista 10 åren haft en lugn tillflykt på Curtis Home. Så vidt väderleken tillåter, är ho nom söndagarna närvarande vid sammankomsterna. “Moster” Maria Berg fyller den 2 Februari 1907 72 år. Må vi läbge få behålla henne ibland oss!


Return to top


Page5

“De rättfärdige skola grönska såsom palmen, såsom cedern på Libanon skola de växa. Planterade i Herrens hus skola de blomstra i vår Guds gårdar. Ännu i ålderdomen skola de skjuta skott, frodas och grönska för att förkunna att rättvis är Herren, min klippa, och att ingen orätt fines i honom.” Ps. 92:13-16

Note: For the sake of amusement only! This translated using an online source to get The following translation: “De justly school vegetable såsom palm såsom cedar on Lebanon school they grow. Plants in Esquire cottage school they flourish in ours Guds yesterday. Still in ålderdomen school they shoot shot , luxuriant and vegetable for that declare that just is Esquire , mine mow , and that none wrong finesse in him Ps. 92:13-16

Bland församlingens banbrytare märkas vidare diakon John E. Svenson, som under store delen af dessa 20 år troget tjänat som kassör och vice ordförande, seniordiakon Hans E. Hanson med fru, Amanda Elmgren, fru Albertina Ber och hennes dotter, fru Hugo Fohlin, Matilda Anderson, John Söderlund med fru, Chas. Bolinder, Ewald Thoren, Bernhard Berg med fru, Berndt Hanson, fru J. Youngquist, fru Chas. Nyborg och Tilda Larson.

Församlingen leddes till Augusti 1887 af pastor E.O.Lönn från New Britian, som predikade hvar tredje söndag. Dessutom hade församling och frän emellanåt besök af andra predikanter. I Spetember 1887 beslöts att ej vidare hafva predikant tillsammans med New Britains församling och från November samma år började broder A. F. Borgendahl (numera luthersk predikant) att göra besök hvarje onsdag. Borgendahl utförde ett godt verk och många blefvo genom hans arbete förda från mörker till Guds underbara ljus och lagda till församlingen. Om söndagarna hade den ock besök af pastor Nyquist och broder P Malm från New Haven.


Return to top



Page6

Äfven från ett nu upplöst kvinnornas missionssällskap, The Woman’s Baptist Home of Connecticut, erhölls åren 1889-1896 hjälp uppgående till $814.25. Från 1890 till 1904 har vidare erhålltis af The Connecticut Baptist Convention $1,360, och från 1889 till 1904 har The American Baptist Home Mission Society bidragit med en summa af $2135.83. Sammanlagdt utgör detta en summan af $4310.08, mottagen till hjälp för lärarens lön. Sedan den 1 Oktober 1904 har församlingen varit själfunderhållande.

Det andliga tillståndet i församlingen under dess fösta tid var det allra bästa och i hela hopen var ett hjärta och en själ. Den 15 April 1889 resignerade pastor Swärd och 3 månader därefter flyttade han till Worcester. Medlemsantalet var då 58. I Augusti kallades pastor A. Rohnström i Campello, Mass.

Return to top



Page7
Han antog kallelsen och hitkom den 1 Oktober 1889. Under 3 år och 6 månader tjänade pastor Rohnström med kraft och nit församlingen, och hade han glädjen följa 27 nyfrälsta i dopets graf. Genom has försorg blef församlingen lagligen inkorporerad den 2 December 1889 under namn af Första Svenska Baptistförsamlingen i Meriden. Den bestod då af 56 medlemar. Är 1891 hade församlingen den sorgen att nödgas utesluta flera af de äldsta och verksammaste medlemmarna, som fått kärlek till synden och världen. Detta och att åtskilliga afflyttade på betyg gjorde, att när pastor Rohnström den 1 April 1893 flyttade till Wilmington, medlemsantalet var 61.

Den 18 April 1893 utfärdades kallelse till pastor T. Clafford, hvilken då vistades i Uppsala Sverige, och efter hvad som försports ämnade ånyo resa till Amerika. Sedan pastor Clafford fått tillfredsställande svar

Return to top



Page8
på några af homon framställda frågor, antog han kallelsen. Under väntan på honom uppehölls verksamheten af diakonerna med hjälp af resande predikanter. Församlingen ökades under tiden med 5 inflyttade, hvaremot tvänne uteslötos, så att medlemsantalet vid broder Claffords hitkomst i September 1893 var 64. Verksamheten fick nun y uppsving och flera vänner, som stått församlingen nära, togo då steget ut och förenage sig med den hop som högtid håller. I Maj 1894 höll Östra staternas konferens sitt årsmöte här, hvilket var besökt af deltagare från när och fjärran. Forsamlingen kände sig uppbyggd och välsignad och de medlemmar, som voro med då, minas ännu med glädje dess högtidsdagar. Under broder Claffords tid arbetades med all ifver för att nedbringa den trychande skulden pä kyrkan. Detta lyckades öfver all förväntan. Genom sparbössor, som utlämnades och tömdes kvartalsvis,

Return to top



Page9
insamlades tillsammans $353.04, och den flitiga syföreningen bidrog ock frikostigt till samma ändamål. Skulden reducerades därför betydligt. I 5 år arbetade pastor Clafford med trohet och nit. Han uppsade sin plats och flyttade till Bridgeport, Conn., den I September 1898, för att där tjäna forsamlingen i ordet och läran.Broder Clafford döpte 39, intog på betyg och bekännelse 23. Däremot utflyttade 28 och 12 uteslötos eller strökos och en hemtogs till den triumferande forsamlingen.

I Juli 1898 utfärdades kallelse till pastor W. Köhler var väl känd och mycket omtyckt här som evangelii förkunnare sedan den tid han var konferensens missionär och han erhöll därför enhällig kallelse, hvilken han antog, upptagande arbetet här i början af Oktober 1898.

Return to top



Page10

Med stort mycken kraft skötte han forsamlingens angelägenheter i 5 år och en månads tid. Under hands verksamhet tillväxte antalet åhörare i kyrkan och många blefvo omvända till Gud och genom depet upptagna i forsamlingen. Pastor Köhler hade glädjen att välkomna 72 personer till Guds forsmaling, däraf 51 döpta, 16 inflyttade, 2 återupptagna och 3 intagna på bekännelse. Däremot afgingo 16 med betyg, 15 måste uteslutas och 2 utstrykas. Sommaren 1903 erhöll broder Köhler kallelse af vår konferens att bli dess missionär och, som hans håg stod till missionsfältet, antog han densamma och resignerade den 2 Augusti för att den 1 November upptaga arbetet med konferensen. Han bor fortfarande kvar i vår stad och tillhör jämte maka och de store barnen vår forsamling. Emellanåt gör han en titt till hemmet och få vi på våra möten glädjen att höra honom förtälja de under Gud gör på missionsfältet.

På recommendation af pastor Emil Friborg i New Haven kallades pastor Willmar, att bli vår predikant och föreståndare i Herren. Pastor Larson antog kallelsen och ankom hit från “fjärran västern” i början af Januari 1904. Broder Larsonär född i Skarjsjön, Stensele socken af Wästerbottens län den 21 Augusti 1872 och ankom till Amerika i December 1892. Han blef omvänd och döpt i början af 1894, kände sig kallad att blifva en enangelii förkunnare och ingick därför höstterminen 1896 vid samfundets teologiska läroverk i Morgan Park, Ill.I Maj 1900 graduerade han och erhöll sedan kallelse till forsamlingen i Willmar, Minn., där han den 8 December samma år afskildes till derde och lärare. Broder Larson har haft förmånen att följa 27 i dopets graf och hälsat 6 välkomna på betyg. Under samma tid ha 14 utflyttat och 4 uteslutits eller strukits. Medlemsantalet i December 1906 är 133.

Alla dessa pastorer hafva efter bästa förmåga sökt att tjäna hjorden och lefva de därför i tacksamt mine hos församlingens medlemmar.

Return to top



Page11

De ha sått ordet i tid och otid, i med – och motgång, för flera eller färre åhörare och under tro på honom, som lofvat, att hans ord icke skall återkomma fåfångt.

“Därför, mina älskade bröder, varen faste, orubblige, öfverflödande i Herrens verk alltid, vertande att edert arbete är icke fåfängt i Herren!” 1 Kor. 15:58

Tillfälliga predikaner.

Utom förut nämnda predikanter, som under forsamlingers första tid längre eller kortare tider predikat här, vilja vi nämna studeranden O. Hanson från Hamilton, N.Y., som uppehöll sig här under julferien 1887-1888. Han var den unga forsamlingen till mycken glädje och uppmuntran och flera blefvo under hans vistelse här vunna för Herren. Våren 1892 verkade missionärinnan Nannie Blomquist från Sverige i nära två månader i denna korta tid fick mottaga 8 personer.

Return to top



Page12

Missionärinnan Carolina Håkanson från Brooklyn, verkade också häd vid flera tillfällen under Pastor Claffords tid. Vid sista predikant-ombytet hösten 1903 hade vi förmånen att hafva dar Arvid Gordh som predikant i nära två månader. För sina gedigna predikningar om den korsfäste Kristus, sitt enkla väsen och sin varma gudsfruktan vann han allas hjärtan. Under de korta tider, då reguliär pastor saknats eller vid pastorns bortovaro, har verksamheten och mötena ledts af diakonerna John E. Svenson, Hans E. Hanson och David Dahl. De hafva i all enkelhet sökt att förkunna det dlada budskapet om Jesus, syndares frälsare. 1 April 1893 valdes broder Svenson till vice ordförande, hvilken befattning han ännu innehar.

Utstationer.

Forsamlingen har äfven sökt att enligt Jesu ord vara ett ljus på ljusstaken och sprida “det sanna ljuset”, Kristus, till vårt folk i närheten af Meriden. Pastor Swärd upptog år 1888 verksamhet iHartford, tagande vård om därvarande lilla grupp af troende och döpta. Han gjorde äfven predikobesök i New Britian, Bristol och Middletown. Pastor Rohnström upptog verksamhet i Waterbury och gjorde där regelbunda besök. Bland de få landsmännen i Wallingford började pastor Clafford att predika 1894. Detta goda verk har fortsatts under såväl broder Köhlers som den nuvarande pastorns verksamhetstid. Äfven Southington har besökts med evangelii predikan. Broder Köhler började därmed. Nu ha vi där en treflig söndagsskola, som ledes af diakon Hans E. Hanson och hvari broder John Lindell i Plantsville samt denna forsamlings pastor medverkar; och dessutom hålles predikan hvarannan söndags eftermiddag.

Diakoner, sekreterare och “trustees”

Forsamlingens första diakon var Bernhard Svenson, som tjänade från den 16 Februari 1887 till i November 1891, då han från frosamlingen måste afskiljas.

Return to top



Page13

Return to top



Page14

Den andre var Martin Svenson, hvilken invaldes den 3 Oktober 1887 och afträdde den 14 Januari 1896. En tredje broder, som beklädt diakonsysslan, är Alfr. Carlson. Han invaldes därtill den 1 Januari 1897 och afträdde efter 5 ärs hederlig och trogen tjänst den 7 Februari 1902. Diakonkåren för närvarande består af 4 medlemmar. Seniordiakonen, Hans E. Hanson, invaldes den 10 Oktober 1888 och har troget tjänat i 18 år. Därnäst

kommer John E. Svenson, invald den 18 Januari 1892, med en tjänstedtid af 14 år. Den 15 Januari 1896 invaldes Olof Falk, som den 31 December 1899 afsade sig befattningen, men som återinvaldes den 1 Januari 1903. Han har nu tjänat i 7 år. Det bästa – och dessa bröder äro värda det bästa – som om dem och bör sägas, är: de “hafva tjänat väl”; och

Return to top



Page15

på dem har skriften gått i fullbordan, som säger, att “de som hafva tjänat väl, vinna en god ställning och mychen frigmodighet i den tro, som är i Kristus Jesus.”

Såsom sekreterre hafva följande bröder tjänat församlingen: Oscar Peterson, Bernhard Svenson, Albert Peterson och Eric Johnson. De sista 14 åren har broder Johnson med endast 9 månaders paus på ett utmärkt sätt skött sekreterarebefattningen.

Forsamlingens “trustees.” Denna syssla har innehafts af många bröder. Af dessa må nämnas Chas. Falk, Chas. Bolinder och Hugo Fohlin, kunnige män, som e skytt det myckna extra arbete förtroendemän påfalla. När detta skrifves, är bröder Bernhard Berg ordförande i “The Board of Trustees.” En mera plikttrogen, en mera om forsamlingens egendom mån broder, är svårt att finna. Han vill ordning i och omkring Herrens hus. De öfriga medlemmarna i “boarden” äro brr. B. Hanson och E. Johnson, invalda 1906, och båda präktiga och dugande män.

Kyrkan och pastorsbostället

Först när forsamlingen var bildad, höll den sina möten I The Main Street Baptist Church och sedan hyrdes Maplewood Hall på Britania Street. Kort efter pastor Rohnströms hitkomst år 1889 beslöts att skaffa forsamlingen ett eget hem, och både forsamlingen och pastorn arbetade energiskt för detsamma. Byggnadskommitte valdes i November 1889, bestående af Oscar Peterson, John E. Svenson, G. Käll, Hans E. Hanson, jämte pastor Rohnström samt Mr. Seth J. Hall från The First Baptist Church och Mr. Chapman från The Main Street First Baptist Church som rådgifvande medlemmar. En välbelägen tomt i hörnet af Park Avenue och Franklin Street inköptes för $1400.00, och söndagen den 6 Juli 1890 lades hörnstenen till kyrkan i närvaro af de flesta amerikanska pastorerna i staden och en talrik publik. Inom forsamlingen

Return to top



Page16

subskriberades $1326.04 och amerikanska vänner gåfvo $1544.24. Dessutom bidrog syföreningen med $687 och af The Connecticut Baptist Convention erhölls som lån $1,000. För att fylla resten upptogs ett banklån på $2000. Kyrkan är värderad till $8,000. Den 21 November 1890 blef den högtidligen invigd för församlingen och dess pastor. Årlingen firas ännu den 21 November af församlingen med fäst och en daglöns offrande på Herrens altare till kyrkans förmån.

I början af 1898 gjordes en förändring af hörsalens främre del, betydligt förbättrande dess utseende. Arbetet urfördes af bröder inom forsamlingen under ledning af “trustees.” År 1904 såg sig forsamlingen i stånd att betala det sista af banklånet på kyrkan. Samma år vidtogos också vidtomfattande reparationer. Nya yttre dörrar insattes. De smala trapporna till hörsalen bortrefvos och ändamålsenligare insattes i stället. Hörsalens väggar och kat beslogos med i trefliga mönster pressad plåt, som, ålad I ljusgrönt och ljusgult ter sig särdeles treflig ut, gifvande rummet en solid prägel. Detta tillsammans med andra smärre reparationer kostade öfver $800. Dessutom utfördes mycket arbete fritt af “trustees” och andra inom forsamlingen. Och till det fritt erhållna hör äfven, att firman H. Wales Lines till forsamlingen skänkte en bastant och präktig brosten, värderad till $25.00, hvilken nu pryder kyrkans hufvudentre. Senast och under 1906 har såväl kyrkans som pastorskoställets exteriör målats för en kostnad af $170.

I Januari 1894 beslöts att på kyrkans tomt uppföra partorsboställe och en kommitte tillsattes att bestyra om byggandet. I Juni samma år blef huset färdigt och pastorsfamilgen tog det I bestittning. Huset är värderadt till $2000 och banklånet, som upptogs för husets byggande, är ännu obetaldt.

Return to top



Page17

Söndagsskolan

År 1888, alltså året efter forsamlingens bilande, organiserades söndagskolan med cirka ett dussin barn och en klass af äldre. Dess första föreståndare var John E. Svenson, som tjänade i 5 år eller till slutet af år 1893. Sedan hafva följande bröder varit föreståndare: David Dahl åren 1894 – 1898, således 5 år; Hans E. Hanson åren 1899 – 1904, likaledes 5 år; och Carl J. Liden, sokolans nuarande föreståndare, som vidtag den 1 Januari 1905. Under dessa rikt begåfvade, för skolan intresserade och Gud hängifna mäns ledning har den gått stadigt framåt. Efter 9 års verksamhet bestod den af 35 barn, lärare och tjänstemän 7. Och efter nära 19 års verksamhet har den, utom en bibelklass, 90 barn inskrifna och en lärarepersonal på 14. När fältets starka begränsning tages hänsyn till, är detta en vacker framgång. Tid efter annan har församlingens leder förstärkts med rekryter från söndagsskolan, hvilka visat sig vara goda Jesu Kristi stridsmän. År 1906 döptes 14 af de äldre ekeverba. Det har sannats rörande denna institution: “De fattiges nyodling gifver mycker mat.”

Ungdomsföreningen “Enighet.”

Fastän ingen organisation var tillfannandes, fortgick dock ungdomsverksamhet före 1889. Men detta år den 9 Juli bildades “Enighet” med 23 medlemmar. Dess förste ordförande var Oscar Peterson, des förste sekreterare John Erikson. Såsom ordförande hafva följande bröder under längre eller kortare tider tjänat: och Robert Larson. Utrymmet förnekar oss nöjet omnämna, hvilka som för öfrigt tjänat föreningen. Men slutet af 1906 finner den med följande tjänstemän: ordförande och kassör Louis Liden.

Return to top



Page18

Föreningens syftemål att börja med var kort och godt: “att arbeta för hednamissionen.” Till detta bifogades den 8 Juli 1893: egen uppbyggelse och andras frälsning. För ernåendet af målets senare del hafva möten hållits hvarje söndagsafton, utom under Juni – Augusti; och för att ernå dess förra del hafva medel samlats dels genom reguliära månadsbidrag, dels genom syförening och fäster, resultatet under dessa 18 år varande en totalinkomst af $1941.30. Cirka hälften af denna summa har stannat hemma hos församlingen. Af andra hälften äro utbetalade $431.84 till hednamissionen, $49.65, till missionen I Sverige, $85.03 till Connecticuts Ungdomsförbund och New York konferensens Ungdomsförbund; resten har åtgått att betäcka föreningens löpande utgifter.

“Enighet” räknar nu 47 medlemmar. Af de 23, som voro närvarande vid dess bildande, kvarstår ännu en, nämlingen Anna Anderson. Föreningens äldsta medlem och enda hedersledamot är Maria Berg, som med heder bär sina 72 år. Dessa båda systrar, pärlor i Guds församling, värdiga exempel för ett yngre släkte, hafva varit och fortfarande äro flitiga besökare af och deltagare i ungdomsmötena. Och vi vilja bifoga skaldens ord:

“I höga efterdömen, brinnen, brinnen,
att mäktigt lysa för de ungas lopp.”

Syföreningen “Arbetsmyran.”

Den äldsta inom parish förefintliga föreningen, som t. o. m. antedaterar parish, year “Arbetsmyran.” När den organiserades är obekant, emedan uppgifter därom saknas. Men på våren 1885 hölls syauktion, hvilket vittnar om förenad verksamhet bland de kristna kvinnorna. Det är därför troligt att föreningen “föddes” i slutet af 1884 eller i början af 1885. Men den “kristnades” icke förrän den 30 Maj 1889, då det “beslutades att gifva syföreningen ett namm och skulle den hädanefter heta ‘Arbetsmyran’.”

Return to top



Page19

Dess första föreståndarinnor voro systrarna Maria Larson, nu fru John E. Svensom, och Ida Malm. De systrar, som sedan innehaft denna befattning, äro fruarna:. Af dessa ha fruarna Erickson, Anderson och Berg längst stått vid styret. Och de stå där vid nedtecknandet af dess rader. Troget och samvetsgrannt ha de styrt, och troget och gladt he de, såväl som de öfriga föreståndarinnorna, understödts af systrarna inom församlingen. I många år har Anna Anderson varit föreningens kassör; och finanssekreterarebefattningen har i en följd af år under föreningens senare historia på ett förträffligt sätt skötts af broder David Dahl.

Från början höllos möten i husen, men den 17 December 1890 beslutades att möta i kyrkan och “att två och två at föreningens medlemmar…bjuda på kaffe.” Huru ofta dessa sammankomster höllos upp till 1889 – 1895 mötte föreningen, vinter och sommar lika, vanligen hvarje fjorton dagar och ofta hvarje vecka. Under cirka 2 år tog “Arbetsmyran” hvila. Sedan dess har den nöjt sig med en rast under högsommaren. Under årets öfriga del sker vanligen sammantraäde hvarannan torsdagseftermiddag.

Dess mål första tiden var “att arbeta för församlingens kyrka.” Senare, på mötet den 5 November 1891 beslutades “att arbeta uteslutande för afbetalande på kyrkans skuld.” Nu är denna skuld gäldad, i hvilket syföreningen haft en stor anpart. Sedan 1891, eller under 16 år, har den samlat $2,468.26.

“Gå till myran, du late! Se på hennes vägar och blif vis!”

Sångföreningar.

Blandad kör har, smärre uppehåll frånsedda, existerat sedan församlingenstidigarehistoria. Redan i början af 1890 finna vi en kör unter ledning af A.P. Walberg.

Return to top



Page20

Sedan har körsång idkats under ledning af pastor A. Rohnström, Arthur Turner, G.A. Hauk och G. Crusberg, hvilken sedan 1901 varit sånganförare. I April 1903 organiserade sig sångföreningen, då fru Chas. Erikson blef vald till sekreterare ock kassör och då det bestämdes, att hvarje medlem skulle erlägga en afgift af 5 cents per månad. Mycket hårdt och ofta otack samt arbete har nedlagts under dessa år på körsång, förnämligast af ledare men äfven af sångare. För detta äro de all heder och tack värda. Omständigheterna hafva under sommaren tvingat föreningen till overksamhet, hvilken stundom för ytterligare mellankommande hinders skull utsträckts till halfva, ja ock hela år.

Sommaren 1904 kom manskören till stånd. Den också ledes af G. Crusberg. Under sin korta existens har den höjt sångens fana såväl vid fäster som vid allmänna gudstjänster.

Senast hafva ett par unga systrar, Estella Peterson och Ruth Hanson, låtit höra sig i duett-och solosånger.

Korsets Härold.

Under pastor T. Claffords verksamhet här, på initativ af bröder inom församlingen och på grund af frivillig tillslutning, kom Korsets Härold till stånd. Den har faft sina möten i hemmen hvarje tisdagskväll under vintern. Dess sträfvan har varit att befordra bön och helgelse ibland de redan troende. I denna sin sträfvan har den krönts med got framgång. Men därutöfver har framgången sträckt sig, ty den har äfven fått bevittna huru oandliga, religiöst indifferenta människor vaknat upp till behof af Guds nåd, som de sedermera mottagit.

Skandinaviska Sjukhjälpsföreningen Concordia.

Den 21 Juni 1898 hölls ett sammanträde i svenska baptistkyrkan, då frågan om att bilda en sjukhjälpsförening

Return to top



Page21

Dryftades och då planer lades som vid nästa sammanträde den 15 Juli samma år resulterade i organiserandet af “Concordia i Meriden, Conn.” Medlemsantalet var då 18. Följande tjänstemän valdes: ordf., David Dahl; vice ordf., Chas. Falk; protokollsekr., John E. Svenson; finanssekr., Hans E. Hanson och kassör Alfr. Carlson. Br. Dalh skötte ordförandeskapet till i Januari 1905, då han efterträddes br. Svenson. Som protokollsekreterare efterträddes br. Svenson af Eric Johnson och såsom finanssekreterare ha, efter br. Hanson, G. E. Johnson och Carl J. Liden fungerat. Kassörsskapet sköttes at br. Carlson till i December 1905, då J. Youngquist vidtog.

Föreningens syftemål är “att genom broderlig vänskap och enighet understödja hvarandra vid inträffade sjukdoms- ocg dödsfall.” Den utbetalar i sjukhjälp $5.00 i veckan till 13 veckor å rad och till begrafningshjälp $1.00 per medlem, så länge medlemsantalet ej öfverstigit 100. Upp till den 10 September 1906 har till sjuk- och begrafningshjälp utbetalats $537.00 och i kassan finnes $684.46.

År 1906 ändrade föreningen namn genom att till “Concordia” bifoga bestämningen “Skandinaviska Sjukhjälpsföreningen Concordia.” I denna på rent kristlig grund hvilande organisation, kontrollerad af medlemmar inom svenska baptistförsamlingen, äger hvarje moralisk man och kvinna mellan 15 och 50 års ålder, boende i Meriden eller omnejd, rätt att inträda, för såvidt obotlig sjukdom icke förefinnes. “Concordia” är alltså osekterisk. Den sluter sina portar endast för dem, som skulle medföra dess ruin, med ej för de i religion olika tänkande.

Afsomnade

Dödsängeln har så långt varit sårskildt skonsam mot denna församling. Endast 5 syskon ha under

Return to top



Page22

tjugoårs-perioden fått hembud. Dessa äro: fru A.P. Swärd samt brr. K.G.M. Broman, Axel Johnson, S. M. Svenson och Gustaf Johnson. Stilla och fridfullt hafva dessa I tron påKristus afsomnat. På dem år fullbordadt: “Saliga åro de döda, som I Herren dö härefter. Ja, sager Anden, de skola hvila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter.”

Statistiska uppgifter

Öfver församlingens utveckling och finanser.

See table on page 22

Denna tabell visar församlingens numerära tillväxt från den 16 Februarui 1887 till den 1 Januari 1907. Af de uteslutna hafva några återkommit till Gud och hans församling, så att de äro icke många, som förr tjänat Herren, men som nu, så långt vi veta, vandra utan Gud och tuan hopp i världen.

Nästföljande tabell bär vittne om församlinges finansiella verksamhet. Församlingen har under dessa år för olika ändamål utbetalat:

Return to top



Page23

Smmanlagdt utgör detta en summa af $35,180.45. När fältets starka begränsning och församlingens nummerär tages hänsyn till så är detta ett härligt resultat. Sannt nog, församlingen har ej tagit allt detta ur egen ficka. En del har erhållits som hjälp till lärarelön och hjälp vid kyrkans byggande af amerikanska trosfränder. Cirka %5,310.08 ha kommit den vägen. En annan del har erhållits af amerikanare inom staden till hjälp vid kyrkans uppförande. Ännu en annan och liten del utgör handräckningar, som gifvits församlingen af de inom den svenska kolonien fö baptistisk verksamhet vänligt sinnade. Men lejonparten består af församlingsmedlemmars offer åt Herren. Att dessa offer icke alltid varit små, förtjänar att omnämnas. Så t. ex. Gaf, när kyrkan byggdes, en ung syster, utöfver de vanliga bidragen, $75.00 till kyrkobygget. På samma altare lade en annan syster hela sin besparing, hvarmed hon ämnat resa till hemlandet. Och detta är endast exempel. De allra flesta af medlemmarna handlade lika ädelmodigt; de gåfno sina kroppar jämväl såsom lefvande offer åt Herrer och hans församling. Och han som säg enkans skärf och prisade gifvaren, ha?ock sett akka dessa gåfvor och prisat, och skall ytterlingare prisa de, som framburit dem.

Slutanmärkningar.

Kasta vi nu en blick tillbaka öfver tjugo-åarsperioden, så spåra vi mychet sannt kristligt nit. Som en röd tråd går det igenom hela församlingens historia och kan skönjas vid hvilken tidpunkt som helst. Det visar sig i outtröttligt arbete i Herrens vingård.Vi få ej göra den meningen gällande, att alla medlemmarna, alltid varit nitiska. Det vore ett afvikande från sanningen, ty individer hafva nog funnits, hvilka i nitet varit tröga. Men, när detta medgifvits, återstår att anföra

Return to top



Page24

till denna församlings beröm och till Guds ära, att de flesta medlemmarna besjälats med ett sannt nit för Herrens verk. Man har gifvit sina kroppar till ett lefvande offer åt Gud. Detta heliga nit visar sig, ja, rättfärdigar sig såsom heligt nit i stor offervillighet; och vi tänka här särskildt på att gifva Harranom den del af egendomen, som hö homon till. Hvem han läsa denna korta historik utan att se bröder och systrar orpphörligt tåga fram och på Herrns altare nedlägga sina gåfvor? Och hvem kan undgå att gripas af den känslan: här äro rätta israeliter, i hvilka intet svek är?

I denna period af församlingens historia spåras med uppriktig tacksamhet Guds bevarande nåd gent emot den lilla planteringen. Församlingen har haft predikantombyte 4 gånger. Då och då har den varit nödsakad ifrån sig afskilja en eller flera, som börjat lefva i synd. Men allt har försiggått utan några större skakningar. Och i detta såväl som i mycket annat skönja vi Guds bevarande nåd. Utan den hade vi varit förgångna, med den äro vi bevarade och efter 20 ärs existens triumferande. För detta tillkomme all ära Fadern, Sonen and Anden!

Låta vi nu blicken glida öfver fältet så mötes ögat at utsikter till vidare framgång. Ett nytt släkte på församlingens speciella fä håller på att uppväxa, hvilket framför allt annat behöfver sann gudsfruktan. Och mången inom den svenska kolonien säger: “Vi erkänna, att vi behöfva frälsning, hoppandes att i framtiden kunna mottaga den.” Därtill kommer att emigrationen till vår stad frän Sverige icke ännu afstannat, och värt arbetsfält utvidgas. Inför dess fakta och inför en afslutad 20-årig verksamhet, hvad är att göra? Jo, att efterkomma Johannes ord, när han i sitt andra bref säger: “Tagen eder till vara, att I icke förloren det vi med vårt arbete hafva vunnit utan fån full lön.” Må församlingen behålla hvad den vunnit! Må den sedan draga framåt till nya segrar! Glömme den aldrig:

“Hvem skall de gamels stora verk fullända?

Blott den som deras ande fattat har.”

~END

Return to top



"